I natt drömde jag precis just det. Jag stod framför ett städ med hammaren i handen och det kändes så tryggt och rätt. Som om det var något jag väntat länge på och verkligen borde göra.
Just nu är det så självklart att jag är den ganska så traditionella bibliotekariestudenten, som fördriver den lilla tid som blir över mellan två jobb och heltidsstudier med att virka, sticka och läsa böcker. För ett par år sedan var jag fortfarande den inte så konventionella flickan som ville bli smed. Som tog lån och gick tre års utbildning. Roller och epitet byts fort ut mot nya. Särskilt i mitt liv.
Om några år vill jag nog ha det där huset i skogen. Med en smedja, där jag kan förverkliga några av mina små drömmar. Jag vill inte smida för att tjäna pengar - så fort något blir ett måste, förlorar det all sin tjuskraft. Men för att det är inspirerande och skönt att kunna se hur händerna och hammaren formar materialet precis som jag vill. Det obändigt hårda järnet, som för en stund blir formbart och eftergivet i elden, för att sedan stelna i ny skepnad.
Det är lätt att glömma bort vad man tycker är roligt när man på ett vis gått vidare i livet. Här är några bilder på saker jag gjorde förr. Som en liten påminnelse till mig själv, så att jag inte glömmer bort att drömma.
Vad drömmer ni om?
