Löv!

I trettio år har vi haft en pågående kärlekshistoria, hösten och jag. Det känns på något vis som om livet ställs lite på sin spets. Sinnena skärps. Luften är nästan overkligt frisk. Det är så vackert att jag vill gråta en skvätt. Skratta som en tokig. Ställa mig med armarna rätt ut och bara snurra runt, runt i färgprakten.

Jag säger som tonårsflickorna; den här kärleken är för evigt!