Vårkänslor

Ja, det är kanske inte vår i luften riktigt än, men det hindrar ju inte vårkänslorna från att komma krypande. Solen och ljuset börjar komma tillbaka och till och med jag, som faktiskt älskar vintern och inte vanligtvis längtar till vår och sommar, börjar känna att det är efterlängtat.

Förra veckan lyxade jag lite extra och köpte årets första tulpanbukett. Det spelar liksom ingen roll att snön yrde utanför fönstret - de där tjugo vita tulpanerna gjorde att det kändes som vår inomhus. Tanken är ju att rosor ska vara de mest romantiska blommorna, men ge mig vita tulpaner före röda rosor vilken dag som helst!

 

Just nu samlar jag UFOn på hög - kanske är jag lite för rastlös för att avsluta ett projekt innan jag tar mig an nästa - men några små saker har jag ändå hunnit färdigställa under hösten och vintern.

I oktober gjorde jag ett efterlängtat besök hos en fin vän som hunnit få en ljuvlig liten son under sommaren. Eftersom jag självfallet var ute i sista stund, spenderade jag tågresan med att fästa trådar på filten och sy ett paket av vackra tapeter.

I januari tänkte jag att det var hög tid att jag lärde mig sticka vantar - särskilt som det var lite väl kallt att gå omkring med tunna fingervantar. Efter en del krånglande och upprepningar kom jag underfund med hur man får till tummen. Min vana trogen, stickade jag några ensamma vantar i olika färger, innan jag kom mig för att sticka ett helt par. Varma blev de. Och rätt fina också.

Just nu vill jag inget hellre än att gå och köpa garn i glada färger, men jag har tvingat mig själv att använda upp en del av det jag har först. Eftersom jag länge gått och funderat på att virka en ripple afghan, kändes det som det perfekta projektet för att bli av med garnrester. Det är dessutom ett stort plus att mönstret är så enkelt, att virkningen fungerar som total avkoppling för hjärnan efter en lång arbetsdag.