*•.¸¸❤¸¸.•*¨*•♫♪ Gott Nytt År! ♪♫•*¨*•.¸¸❤¸¸.•*¨

Slutet av 2010 har varit alldeles för fyllt med måsten och deadlines - det har inte funnits så mycket tid över till det som verkligen är roligt och ger ny energi. Jag har inte hållit i varken virknål eller stickor sedan i november. Som lite extra festlig krydda det här årets sista vecka, har jag fått vattkoppor. Detta i sin tur innebär att det nya året skålas in i en cocktail av vatten och alvedon, ensam på soffan.

MEN det vore ju inte helt likt mig att deppa ihop för det - lite vardagsmisär öppnar ju samtidigt för nya möjligheter - det kan ju bara bli så mycket bättre nu. Jag känner nämligen på mig att 2011 blir ett alldeles särdeles bra år. Se bara vilken spådom som gömde sig i lyckokakan från Stockholmsresan före jul:

Ja, nu bygger jag ju inte hela min tillvaro kring små lappar i bakverk. Min plan för det nya året är att försöka tänka lite mer på vad som verkligen är viktigt. Försöka hitta de där små guldkornen varje dag. Umgås med goda vänner. Laga god mat. Klappa på vackra garner. Stanna upp och titta på molnen.

Nu ska jag leta reda på någon riktigt trevlig feelgoodfilm att förgylla kvällen med.

Gott nytt år!
- jag hoppas verkligen att det blir precis så bra som du önskar!

Hufvudstaden visade upp sig från sin bästa sida

La vie en rose

Häromdagen fick jag en beställning på ett par skor till en liten flicka. Enda önskemålet var att de skulle vara i två nyanser av rosa. Jag slog på stort och fick säkert med fyra. Och lite vitt som kontrast.

Nu är skorna på väg med posten och jag hoppas att de passar!

Jag drömde att jag smidde

 

I natt drömde jag precis just det. Jag stod framför ett städ med hammaren i handen och det kändes så tryggt och rätt. Som om det var något jag väntat länge på och verkligen borde göra.

Just nu är det så självklart att jag är den ganska så traditionella bibliotekariestudenten, som fördriver den lilla tid som blir över mellan två jobb och heltidsstudier med att virka, sticka och läsa böcker. För ett par år sedan var jag fortfarande den inte så konventionella flickan som ville bli smed. Som tog lån och gick tre års utbildning. Roller och epitet byts fort ut mot nya. Särskilt i mitt liv.

Om några år vill jag nog ha det där huset i skogen. Med en smedja, där jag kan förverkliga några av mina små drömmar. Jag vill inte smida för att tjäna pengar - så fort något blir ett måste, förlorar det all sin tjuskraft. Men för att det är inspirerande och skönt att kunna se hur händerna och hammaren formar materialet precis som jag vill. Det obändigt hårda järnet, som för en stund blir formbart och eftergivet i elden, för att sedan stelna i ny skepnad.

Det är lätt att glömma bort vad man tycker är roligt när man på ett vis gått vidare i livet. Här är några bilder på saker jag gjorde förr. Som en liten påminnelse till mig själv, så att jag inte glömmer bort att drömma.

 

Vad drömmer ni om?

Inspiration

Ibland, när det känns som om energin håller på att ta slut, är det enda rätta att ta en promenad. Idag var en sådan dag. Till råga på allt en vidunderligt vacker dag, där solens strålar inte riktigt förmår smälta bort nattens rimfrost.

 Ja, och så virkar jag ju också.

Nu är jag lite bättre rustad för att fundera ut intressanta frågeställningar till min uppsats. Hoppas ni haft en alldeles underbar helg i höstsolen!

UFO-varning

Nu ska jag berätta en hemlighet om Fröken (ni som redan känner mig kan ju scrolla nedåt till bilderna). Jag är en sådan där människa som består av 110 % ambition och ungefär 1,1% follow-through. Om jag skulle skriva ett inlägg om vart och ett av mina UFOn (UnFinished Objects, för er som ännu inte omvänts till garnnördar), skulle jag kunna blogga varje dag fram till sommaren. Jag VILL ju gärna blogga varje dag fram till sommaren, men helst skulle det handla om saker jag faktiskt gjort färdigt.

Eftersom jag egentligen tentapluggar just nu och absolut inte får sticka eller virka, bjuder jag på lite UFOn. Jag tänker, att om man tar fram trollen i ljuset, kanske man blir sugen på att göra färdigt dem (visst var det så det gamla ordspråket löd?).

Strumporna är egentligen färdiga. Men, ni förstår ju - det borde vara två av varje...

Jag har ju sagt tidigare, att jag ska lära mig sticka strumpor och sockor i höst. Det känns som om jag börjar få lite flyt i det nu. Problemet är ju bara, som vanligt, att det är så vansinnigt tråkigt att sticka två av varje. Nu har jag dock en plan (man kan också kalla det en efterkonstruktion, om man är petig) - eftersom det är så roligt med variation och att se hur strumporna blir med olika garn, stickar jag en av varje ett tag. En vacker dag kommer jag varvet runt och har lyckats sticka två av varje färg. Bra, va?

Jag såg så många citronsjalar på olika bloggar i vintras, att jag var tvungen att prova. Den här ska ju "bara" blockas och få en extra kant i benvitt (notera helst inte att den ser lite underlig ut i mitten - det är svårt att sticka!).

Min första stickade trekantssjal. En virkad picotkant och lite blockning, så är den färdig att användas.

Ha en strålande helg!

Promenader

Det senaste har jag inte pysslat alls, faktiskt. Det mesta av tiden går åt till att jobba, plugga och fixa ett hem av min lägenhet. Huset jag bor i är fult som stryk, men vad gör det när promenaden hem från stan är så här fin?

På kurs med Kurt

Som egentligen heter Leif. Men det blir ju inte en lika rolig rubrik.

På torsdagar går jag på matlagningskurs - Klassisk gourmetmat för nybörjare. Oj, vad gott det är. Och roligt! Om ett par timmar är det dags att traska dit igen. Efter min flytt har jag promenadavstånd och tur är nog det - efter en trerätters middag vid åttatiden på kvällen kan det vara skönt att få röra lite på sig.

Mmm...

Löv!

I trettio år har vi haft en pågående kärlekshistoria, hösten och jag. Det känns på något vis som om livet ställs lite på sin spets. Sinnena skärps. Luften är nästan overkligt frisk. Det är så vackert att jag vill gråta en skvätt. Skratta som en tokig. Ställa mig med armarna rätt ut och bara snurra runt, runt i färgprakten.

Jag säger som tonårsflickorna; den här kärleken är för evigt!