A farewell to snow

Vet ni - på söndag åker världens bästa mamma och jag till Egypten! Det började som lite oskyldigt prat i helgen, om hur skönt det vore att åka på en restresa till solen, och slutade i förrgår med att jag tryckte på "boka"-knappen. Det är helt galet! Och helt galet underbart. Vi ska ligga i varsin solstol under ett parasoll. Kanske läsa en (skol)bok, säkerligen virka. Mest av allt bara vara. Och förhoppningsvis få se pyramiderna - det känns ju som slöseri att inte ha sett dem.

I hela mitt liv har jag varit en av de få som tyckt bättre om vintern än sommaren. Värme har aldrig roat mig och jag ville, till min mors förtvivlan, hellre ligga i soffan med en bra bok än vara ute i solen. Ofta har jag blivit sedd som någon sorts anomali av min omgivning, eftersom alla andra tycks längta till sommar och sol. Dock har det hänt något de senaste två åren. Jag vill helst inte ha vinter. Kanske har det lite att göra med, att jag alltid önskat mig snö till min födelsedag. Eftersom jag fyller i december och bor i Sverige, borde det inte vara alltför mycket att önska sig? Nåja, de vita, fluffiga födelsedagarna har varit lätträknade. Inte ens när jag bodde två år i Dalarna fick jag uppleva snö på min stora dag. Nu har jag satt ned foten. Du kan gå tillbaka samma väg du kom, snön! Sommaren: kom tillbaka - allt är förlåtet!

Men tills sommaren behagar komma till Borås, är jag mer än nöjd med att på söndag få säga hejdå och på återseende om en vecka - med laddade solceller och förhoppningsvis mycket mer energi och inspiration!