Jean-Pierre vill helst inte erkänna att han älskar de franska klichéerna, men i smyg önskar han att han levde i 1940-talets Paris, där han kunde diskutera Sartre med likasinnade och beklaga sig över det hårda livet som missförstådd konstnär. Eftermiddagarna skulle han fördriva på något litet rökigt café, där han avnjöt en ljuvlig crème brûlée till tonerna av ett musettedragspel.
De två små herrarna delar min stora passion för böcker och efter att de hittade den här bloggen har det har hänt mer än en gång att jag kommit hem från jobbet och upptäckt att mina bokhyllor blivit omstrukturerade.
Precis som Dewey, tycker Jean-Pierre mycket om att sitta i fönstret och spana ut mot den stora vida världen på andra sidan glaset. Han är dock mycket mer äventyrlig än sin bror och det blev snart uppenbart att det börjar bli dags för Jean-Pierre att flytta hemifrån. Trots att Dewey ser lite ledsen ut, vet både han och jag, att Jean-Pierre kommer att ha jätteroligt i sitt nya hem.
Nu återstår bara för oss att säga "Bon voyage!"och
*•.¸¸❤¸¸.•*¨*•♫♪ Grattis Sally! ♪♫•*¨*•.¸¸❤¸¸.•*¨
Underbara nallebjörnsherrar!
SvaraRaderaShit va du är duktig! Så himla fint du gör!
SvaraRaderaDu...jag måste fråga dig en sak...visst skrev du ett inlägg hos mig...ett svar på mitt flummiga inlägg om New York? Det är försvunnet. bara borta? så himla skumt!!! Eller...har jag bara drömt att du skrev... Kram i vilket fall!
Tusen tack, söta ni!
SvaraRaderaOch javisst, fröken, jag skrev en kommentar. Men så en dag var hela ditt inlägg borta i några timmar och kommentaren liksom bara försvann. Och kram tillbaks, såklart!