Tjocksockar och grytlapp

Jag inser ju att jag borde skriva lite oftare. I bloggvärlden måste man vara aktiv för att räknas - uppdatera ofta och skriv många kommentarer, så får du många läsare. Nåja. Om inte annat, så blir det så opraktiskt att skriva sällan, eftersom det blir så mycket att skriva om varje gång.

För ett tag sedan fick jag en beställning på raggsockar (eller tjocksockar, som han envisas med att kalla det) från en vän norröver. De skulle vara manligt mörka och gärna med någon personlig touch. Och som jag funderade över den där personliga touchen.  Hur mycket kan man göra med raggsockar egentligen? Och hur mycket kan JAG göra - jag är ingen stjärna på att sticka, direkt. Till slut blev det ett par manligt mörka sockar, med (kanske inte riktigt lika manliga) mörkrosa inslag. Av restgarnet blev det en mössa, som jag skickade med som bonus några dagar senare. Tydligen passar både sockor och mössa alldeles utmärkt och det är ju faktiskt det som räknas.

Foto: Danne

Jag skrev härom dagen om den dubbelvirkade grytlappen, nu är den äntligen klar. Det blir väldigt bra och tjockt, men oj, vad mycket extra tid det tar! Grytlappen är virkad i Marks & Kattens Viva, färg 1313 och 1316. Mönstret till den  söta tusenskönan har jag hittat hos Fröken Elsas Virkblogg och den är virkad i Viva 1314 och 1316.

Grytlappen är redan på väg till sitt nya hem, där jag hoppas att den kommer trivas.

Ha en alldeles strålande helg - vi får hoppas att kvällstidningarna för en gångs skull har rätt, då de spår vårvärme!

♥ Library Lover ♥

Ibland när man lite för mycket att göra, är det lätt att man tappar fokus på det som är viktigt. Just nu är mitt liv väldigt hektiskt - jag studerar på heltid och jobbar minst 75%. Tiden räcker liksom inte alltid till och jag märker att det är lätt att känna att jag bara presterar lite halvdant hela tiden - jag lämnar (oftast) in de skoluppgifter som krävs, men har inte tid/ork/whatever att lägga någon större energi på dem. Det är ibland svårt att ens för mig själv riktigt motivera varför jag valt utbildningen.

Så plötsligt händer det. Idag, när jag gick och ställde upp böcker i biblioteket, fick jag utan förvarning en känsla av att jag förstod hur det hela hänger ihop igen. Doften av lite halvdammiga böcker framkallade minnen av hur mamma och jag gick till biblioteket och lånade böcker. Lånekortet var en liten, sliten papperslapp och min favoritbok var Vem ska trösta knyttet? (det är fortfarande en av mina favoriter, förresten). Det är SÅ det ska kännas. Visst, en bibliotekarie gör så mycket mer än att plocka med böcker, men ibland är det precis vad man behöver - att pyssla med, klappa på och bläddra i ett slitet ex av någons favoritbok.

(Hej, jag heter Fröken Rimme och jag är en boknörd.)

If Nobody Speaks of Remarkable Things

Idag har varit en alldeles ljuvlig dag. Jag har skrivit kontrakt på en fin liten lägenhet mitt i stan, fått undan en hel del skolarbete och långlunchat med en underbar partner in crime. Under promenaden hem var jag bara tvungen att stanna upp då och då, för att njuta av hur solen värmde ansiktet.

Hela kvällen igår (och halva natten) hade jag god vän på besök. Det kändes nästan lite som när man gick på gymnasiet, då man kunde spendera timme efter timme med att dricka te och bara prata - fantastiskt mysigt.
Förutom att gårdagen slutade på allra bästa sätt, så har besöket fört med sig lite andra positiva effekter. Min lägenhet är nystädad och fin och jag har gott te och choklad kvar.

Nu har jag krupit upp i soffan med te, choklad och en påbörjad grytlapp. Eftersom jag vill att mina grytlappar ska vara så tjocka som möjligt, virkar jag dem i dubbelvirkning. Det går åt ganska mycket garn och tar lite längre tid, men resultatet blir väldigt bra. Vill du prova, är det väldigt enkelt:

(Varje varv vänds med en luftmaska)
1. Lägg upp så många luftmaskor du vill ha
2. Virka ett varv med fasta maskor
3. Nu börjar du dubbelvirkningen genom att sticka virknålen genom bakre maskbågen och förra varvets främre maskbåge (på första varvet blir det den av luftmaskbågarna du inte virkat i förut)

Fortsätt på samma sätt tills grytlappen är så stor som du vill ha den (och glöm inte att alltid vända med en luftmaska).

Vårkänslor

Ja, det är kanske inte vår i luften riktigt än, men det hindrar ju inte vårkänslorna från att komma krypande. Solen och ljuset börjar komma tillbaka och till och med jag, som faktiskt älskar vintern och inte vanligtvis längtar till vår och sommar, börjar känna att det är efterlängtat.

Förra veckan lyxade jag lite extra och köpte årets första tulpanbukett. Det spelar liksom ingen roll att snön yrde utanför fönstret - de där tjugo vita tulpanerna gjorde att det kändes som vår inomhus. Tanken är ju att rosor ska vara de mest romantiska blommorna, men ge mig vita tulpaner före röda rosor vilken dag som helst!

 

Just nu samlar jag UFOn på hög - kanske är jag lite för rastlös för att avsluta ett projekt innan jag tar mig an nästa - men några små saker har jag ändå hunnit färdigställa under hösten och vintern.

I oktober gjorde jag ett efterlängtat besök hos en fin vän som hunnit få en ljuvlig liten son under sommaren. Eftersom jag självfallet var ute i sista stund, spenderade jag tågresan med att fästa trådar på filten och sy ett paket av vackra tapeter.

I januari tänkte jag att det var hög tid att jag lärde mig sticka vantar - särskilt som det var lite väl kallt att gå omkring med tunna fingervantar. Efter en del krånglande och upprepningar kom jag underfund med hur man får till tummen. Min vana trogen, stickade jag några ensamma vantar i olika färger, innan jag kom mig för att sticka ett helt par. Varma blev de. Och rätt fina också.

Just nu vill jag inget hellre än att gå och köpa garn i glada färger, men jag har tvingat mig själv att använda upp en del av det jag har först. Eftersom jag länge gått och funderat på att virka en ripple afghan, kändes det som det perfekta projektet för att bli av med garnrester. Det är dessutom ett stort plus att mönstret är så enkelt, att virkningen fungerar som total avkoppling för hjärnan efter en lång arbetsdag. 

*•.¸¸❤¸¸.•*¨*•♫♪ Gott Nytt År! ♪♫•*¨*•.¸¸❤¸¸.•*¨

Slutet av 2010 har varit alldeles för fyllt med måsten och deadlines - det har inte funnits så mycket tid över till det som verkligen är roligt och ger ny energi. Jag har inte hållit i varken virknål eller stickor sedan i november. Som lite extra festlig krydda det här årets sista vecka, har jag fått vattkoppor. Detta i sin tur innebär att det nya året skålas in i en cocktail av vatten och alvedon, ensam på soffan.

MEN det vore ju inte helt likt mig att deppa ihop för det - lite vardagsmisär öppnar ju samtidigt för nya möjligheter - det kan ju bara bli så mycket bättre nu. Jag känner nämligen på mig att 2011 blir ett alldeles särdeles bra år. Se bara vilken spådom som gömde sig i lyckokakan från Stockholmsresan före jul:

Ja, nu bygger jag ju inte hela min tillvaro kring små lappar i bakverk. Min plan för det nya året är att försöka tänka lite mer på vad som verkligen är viktigt. Försöka hitta de där små guldkornen varje dag. Umgås med goda vänner. Laga god mat. Klappa på vackra garner. Stanna upp och titta på molnen.

Nu ska jag leta reda på någon riktigt trevlig feelgoodfilm att förgylla kvällen med.

Gott nytt år!
- jag hoppas verkligen att det blir precis så bra som du önskar!

Hufvudstaden visade upp sig från sin bästa sida

La vie en rose

Häromdagen fick jag en beställning på ett par skor till en liten flicka. Enda önskemålet var att de skulle vara i två nyanser av rosa. Jag slog på stort och fick säkert med fyra. Och lite vitt som kontrast.

Nu är skorna på väg med posten och jag hoppas att de passar!

Jag drömde att jag smidde

 

I natt drömde jag precis just det. Jag stod framför ett städ med hammaren i handen och det kändes så tryggt och rätt. Som om det var något jag väntat länge på och verkligen borde göra.

Just nu är det så självklart att jag är den ganska så traditionella bibliotekariestudenten, som fördriver den lilla tid som blir över mellan två jobb och heltidsstudier med att virka, sticka och läsa böcker. För ett par år sedan var jag fortfarande den inte så konventionella flickan som ville bli smed. Som tog lån och gick tre års utbildning. Roller och epitet byts fort ut mot nya. Särskilt i mitt liv.

Om några år vill jag nog ha det där huset i skogen. Med en smedja, där jag kan förverkliga några av mina små drömmar. Jag vill inte smida för att tjäna pengar - så fort något blir ett måste, förlorar det all sin tjuskraft. Men för att det är inspirerande och skönt att kunna se hur händerna och hammaren formar materialet precis som jag vill. Det obändigt hårda järnet, som för en stund blir formbart och eftergivet i elden, för att sedan stelna i ny skepnad.

Det är lätt att glömma bort vad man tycker är roligt när man på ett vis gått vidare i livet. Här är några bilder på saker jag gjorde förr. Som en liten påminnelse till mig själv, så att jag inte glömmer bort att drömma.

 

Vad drömmer ni om?